Jag är nog en av dom människor som är riktigt olycklig. Jag lever i ett osunt förhållande med en kille som verken vill visa känslor eller att han bryr sig om att visa känslor. Vill lämna honom men det går inte. Något håller mig tillbaka min rädsla att folk i våran närhet ska döma mig. Vi har ett barn ihop han och jag, vi bor i ett hus dock är det han som äger huset. Vi lever ett riktigt svenssonliv utåt sett. Men ingen ser hur han behandlar mig bakom stängda dörrar. Han är oftast kall å ibland väldigt elak. Jag är trött på att bli dumförklarad av han. Man behöver inte bli bokstavligt talat bli misshandlad. Jag känner mig känslomässigt misshandlad och nedbruten av honom. Jag orkar snart inte längre att stiga upp. Jag ligger i en djup grop som dra mig längre ner. Jag känner mig misslyckad och korkad.

Olycklig som drömmer om att få bli lycklig igen av en kille som behandlar mig med respekt! Fast finns det fina killar? känns inte som det gör det riktigt. Han jag är tillsammans med nu är mitt längsta förhållande jag har haft.

The End!

Seriöst varför tror världens makthavare att krig ska lösa alla problem? Ja nu ska pappa USA gå in i Syrien ock tro att dem ska kunna lösa konflikterna där med en hjälp av en snabb attack? Det kommer inte lösa några som helst problem tvärtom det kommer göra att USA får mer haters runt om i världen. Tycker det är sorgligt att människor idag är så jäkla snabba med att döma ut! Varför ska USA har rätten till att spela domare?

Ja när man sitter i tv soffan å kolla på nyheterna och ser allt hemskt som sker i Syrien. Så kan man inte låta bli att tänka fy fan vad glad jag är som sitter här i min soffa och att jag har min familj runt om mig. För jag hade inte velat leva där idag. Det som berör mig mest, är när man ser föräldrar släktningar som skriker av smärta när dem har förlorat det finaste dem har i livet. Ett barn, en mamma, en pappa.

Men tyvärr så har detta liksom blivit normalt i ens vardag hur sjukt det än låter så ha man blivit inmatad med info från media om krig och konflikter runt om i världen. Så man vet inte riktigt hur man ska reagera längre. Men för dom människor som blir utsatta är detta inte normalt. För dom är det deras verklighet. Å när man tänker efter riktigt noga så tycker man att det är riktigt hemskt.

Människorna i Syrien flyr sina hem av rädsla för att bli dödade av en diktator som inte visa någon som helst human hänsyn av sitt eget folk. Men här sitter jag å skriver något som jag igentligen inte riktigt förstå. Men jag blir berörd av det hemska som händer där nere. För jag är bara en simpel människa som har känslor och sympati för mina medmänniskor!

Nu har jag fått skriva ner mina tankar om detta som har grott en längre tid. Hoppas att i framtiden det inte finns krig å elände!

Tack å hej för mig!

Jag blev uppringd idag från jobbet. Dem frågade om jag kan jobba imorgon. Och givitvis svarade jag ja. Dock har jag ju problem med att jobba kvällar denna veckan då min sambo ligger ute på jobb. Å jag har ingen som kan ta mina barn ?. Men lyckligtvis fick jag jobba en dagtur imorgon.

Ska kämpa nu så gott det går med min jobb karriär. Hoppas bara jag får något bra erbjudande snart. Pallar inte gå hemma. Jag vill jobba, å det vill dem flesta normala människor göra också. Men nu sätter jag punkt för detta å berätta om annat.

Blev riktigt god middag jag gjorde idag, stuvade makaroner och stekt falukorv som vart riktigt uppskattat av barnen ?. Kul fick nog lite plus poäng för god middag ?. Åh vad jag älskar mina barn, dom är mitt liv. Utan dom hade mitt liv varit ännu tråkigare och meningslöst. Det är för deras skull man stiger upp varje morgon och kämpa varje dag. Känns skönt att man ha sina underbara barn.

Nä nu blir det soffhäng å tv för hela slanten. Tjingeling!

Känner mig tom i kroppen. Orkeslös utråkad av gå hemma. Hade jätte kul arbete denna sommaren. Fick träffa folk å fick vara ute mycket. Men nu har det vänt igen. Nu sitter jag här med mina funderingar på vad jag ska göra för att hitta ett jobb som görs så att jag kan jobba hela tiden.

Jag är trött nu på att slita arslet av mig var sommar som sen inte leder till något mer. Jag vill jobba, jag mår bäst om jag får jobba med människor.

Känner mig uttnyttjad nu. Varför kan inte jag får det som alla andra ha ett bra jobb. Känns som att när man är på väg att lyckas med något så faller allt tillbaka igen. Å man känner sig misslyckad. Jag vet att jobb inte växer på träd. Å jag vet att man får kämpa hela tiden, men jag börja bli trött nu på detta kämpandet

Känns jobbigt nu, hoppas allt vänder snart å att det blir min tur att lyckas!

Idag började min fina tös i 3an. Fattar inte var tiden har tagit vägen. Kan inte fatta att hon min fina tös är 9 år och har börjat tredje klass. Var ju inte längesen jag höll henne i min famn. Varför går tiden så himla fort?

Är mindre glad på skolan hon går på. För den otroligt dåliga informationen man har fått eller rättare sagt den informationen man inte har fått. Man har liksom fått höra informationen från andra utanför skolan. Jag anser att det är skolans skyldighet att skicka ut information till alla föräldrar inför skolstart. Inte en ända information fick vi om skolstarten idag ?. Stora minus poäng för detta.

Som sagt huvudsaken är att min fina tös har haft en bra dag i skolan ?.

Ja då skrev jag mitt första blogg inlägg här. Kommer väl att skriva av mig lite då och då. När jag känner att det finns något intressant att skriva ?